Analys av SvD-artikeln ur ett amerikanskt perspektiv (Trump-administrationen, mars 2026)

Artikeln i Svenska Dagbladet är en renodlad bekräftelse på det narrativ som president Trump och hans administration har drivit sedan januari: Europa är ensamt, Nato är dött som fungerande allians, och de gamla europeiska stormakterna – inklusive Storbritannien – har förvandlats till en skugga av sitt forna jag. När Storbritanniens First Sea Lord, general Sir Gwyn Jenkins, öppet erkänner att Royal Navy inte är krigsduglig och samtidigt reser till Stockholm för att tigga om svensk innovation och samarbete, är det inte bara en intervju. Det är en levande illustration av den strategiska och ekonomiska kollaps som Trump-administrationen ser som en historisk möjlighet för USA att befästa sin hegemoni – utan att behöva bära Europas bördor längre.

  1. Royal Navys öppna kapitulation – en historisk förnedring

Jenkins säger rakt ut: ”Är vi så redo som vi borde vara? Det tycker jag inte att vi är.” Han erkänner att flottan inte är redo för krig i slutet av decenniet, trots att hans order är att bli det. Detta är samma Royal Navy som en gång behärskade haven. Jämfört med Falklandskriget 1982 (4 hangarfartyg, 51 fregatter, 37 ubåtar) har man nu bara 2 hangarfartyg och 9 fregatter – en nedgång med över 80 procent i kritiska stridsfartyg.

Från ett amerikanskt perspektiv är detta inte en tillfällig svacka. Det är resultatet av decennier av nettonoll-politik, höga energikostnader och prioritering av ”grön” ideologi framför reell försvarskapacitet – samma politik som just nu offrar Storbritanniens saltindustri och kemi-/läkemedelssektor. Medan USA genom Operation Epic Fury säkrar Hormuzsundet och Khargön och därmed kontrollerar global oljeförsörjning, står britterna och ber om svensk hjälp för att ens kunna övervaka Östersjön med billiga obemannade gliders och sonarbojar.

  1. Hybridflottan – en fattigmanslösning som avslöjar svagheten

Jenkins vision om en ”hybridflotta” (bastion, shield, strike) med obemannade eskortfartyg, drönar-wingmen till F-35 och massproducerade autonoma system är ingen innovation – det är en nödlösning. Britterna har inte råd med bemannade fartyg i tillräcklig mängd, så de hoppas på svensk systemintegration och innovation för att kompensera. De vill att svenska obemannade system ska möta upp brittiska fartyg i Östersjön och vice versa i Nordatlanten.

Ur Trumps perspektiv är detta klassisk europeisk svaghet: när man inte kan bygga riktig militär makt, försöker man ersätta den med billig teknik och allianser med små länder som Sverige. Det är samma mönster som Tysklands förstatligande av jobb och Storbritanniens nettonoll-offer av industrin. USA behöver inte hybridlösningar på samma sätt – vi har den överlägsna industriella basen, timmer-expansionen (115 miljoner dollar via USDA för att bryta Kanadas grepp) och kontroll över dollarn. Höga oljepriser från Iran-konflikten gör just nu dollarlikviditet till ett vapen som Bessent kan använda mot hela Europa.

  1. Hormuz-diskussionen – Europas feghet i realtid

Den mest avslöjande delen: Jenkins bekräftar att Storbritannien leder samtal med 30 länder om att skicka fartyg till Hormuz – men först efter att huvudkonflikten är över. Under striderna? Nej. Trump har upprepade gånger bett Europa om stöd för att säkra sundet (20 % av världens olja och gas), men svaret har varit nej från UK, Tyskland, Frankrike, Spanien m.fl.

Detta är exakt vad Trump-administrationen förutspått: Europa vill ha amerikansk blod och dollar för att vinna kriget, men vägrar bidra när det kostar. När Iran stängde sundet och attackerade UAE:s aluminiumverk och Kuwaits avsaltningsanläggning var det USA som tog smällen – och nu väntar britterna på att vi ska avsluta jobbet så att de kan vakta handeln efteråt. Det är inte allians, det är parasitism.

  1. Det större amerikanska perspektivet: ”Greater North America” och ensamhetens era

Artikeln passar perfekt in i Trumps strategi:

Europa offrar sig självt – precis som med saltindustrin och nettonoll. Royal Navy är bara ett symptom på en kontinent som prioriterar ideologi framför överlevnad.

USA bygger självförsörjning – medan britterna tigger svensk teknik, expanderar vi inhemsk timmerproduktion med 25 % och frigör oss från Kanada och Mexiko via USMCA-översyn.

Dollarvapnet – höga oljepriser tömmer europeiska reserver. Bessent och swaplinjerna ger oss total förhandlingsmakt. Varför ska vi försvara en brittisk flotta som inte ens kan försvara sig själv?

[DS] och narrativet – medan Jenkins säljer in ”hybridflotta” som framtidshopp, driver [DS] ”No Kings”-protester hemma. Trump leder dem mot en väg utan återvändo genom att avslöja korruptionen (utrikesdepartementets penningtvätt, Epstein-filer, etc.).

Sammanfattningsvis: SvD-artikeln är inte bara en intervju – den är en dödsruna över den gamla atlantiska ordningen. Storbritannien är en före detta stormakt som nu söker partnerskap med Sverige för att överleva i Östersjön. Från Vita huset ses detta som den ultimata bekräftelsen: Nato är dött, Europa är ensamt, och USA står starkare än någonsin. Trump behöver inte bära dem längre. Vi säkrar Hormuz, vi styr oljepriserna, vi bygger Greater North America – och låt de gamla imperierna kämpa med sina obemannade gliders och svenska innovationer. Det är inte vår krig längre. Det är deras ensamhet.

https://www.svd.se/a/0ppVkJ/storbritanniens-marinchef-sverige-ska-vara-del-av-hybridflottan