Sundsvall – härvfabriken som aldrig sover. Och nu har vi fått ett nytt kapitel i den långa dokusåpan ”Vem skrev under vad och när?”. Den här artikeln från ST (22 april 2026) är ren klassiker: ”Fler politiker dras in i mångmiljonhärvan” – med undertiteln ”Samma styrelse. Olika besked.” Det är som om hela kommunhuset spelar ”Den stora tystnaden” medan Ekobrottsmyndigheten långsamt drar in nätet.

Låt oss raljera oss igenom det, ur perspektivet av alla härvorna som Sundsvall har lyckats spinna ihop de senaste åren.

1. Härvan växer – nu med partikorsdrag!

Tidigare var det mest S-toppar som syntes i rampljuset: Anita Bdioui och Petter Stenberg, gripna i gryningsräden 27 januari. Hela Logistikpark-styrelsen kastade in handduken direkt efter tillslaget.

Nu? Cross-party-kaos deluxe:

  • Petra Ebbing (M) och Desislava Cvetkova (S) – redan delgivna misstanke (som vi såg i förra artikeln).
  • Anton Ångman (fd Center, nu M): bekräftar själv att han är kallad till förhör. Han har tagit ”steg tillbaka från politiken” och är numera ”gräsrotsmedlem”. Bra tajming, Anton.
  • Christer Sjödin (SD): Partiet säger blankt nej – ingen misstanke, inget förhör. Kevin Sahlin svär på det. Men alla satt ju i samma styrelse. Och enligt aktiebolagslagen har alla skrivit under årsredovisningen och bokslutet som nu granskas. Det är som att säga ”jag var med på mötet men läste inte papperna”.

Alla har alltså satt namnet på samma dokument som EBM nu misstänker för grovt bokföringsbrott och svindleri. Men vissa ”vet ingenting”. Klassiskt kommunalt ansvarstagande.

2. Värdet – från sagoland till verklighet (600 miljoner ner på två år)

Artikeln nämner nu 600 miljoner i nedskrivning på två år. (Tidigare snackades det om 400, men siffrorna växer tydligen lika snabbt som härvan.) Kommunen har pumpat in hundratals miljoner i en logistikpark som aldrig riktigt blev någon logistikpark. Resultatet? Stadsbacken backar 230 miljoner, ingen utdelning till skattebetalarna och en jätteförlust som alla plötsligt skyller på ”värderingen som var fel”.

Ingen har ”skott sig själv”, säger Malin Larsson (S). Nej, det är ju bara skattebetalarna som får stå för notan. Rörande.

3. S-reaktionen – ren poesi i politik

Malin Larsson:

- ”Olyckligt på flera plan.”

- ”Synd om personer och familjer.”

- ”Ingen har skott sig själv.”

- ”Blir utdragen utredning.”

Det är som om S-ledningen läser från en mall: ”Vi tar det på största allvar… men det är egentligen inte så farligt… och alla är offer.” Under tiden håller de interna möten och avvaktar förhören i slutet av månaden innan Cvetkova får timeout.

Oppositionen? De har krävt extern utredning i månader. S svarade tidigare att ”EBM håller på, ingen behöver”. Nu dras även M- och (fd) C-politiker in. Kul när det inte längre är ”bara S-grejer”.

4. Den stora ironin: Måndagens fullmäktige-möte

På måndag ska kommunfullmäktige ta upp Logistikparkens årsredovisning och bevilja ansvarsfrihet till precis den styrelse som nu kallats till förhör och delgetts misstanke om brott.

Det är som att be polisen att skriva under på att ”allt var helt enligt reglerna” medan utredningen pågår. Sundsvall i ett nötskal.

Sammanfattning i ren raljerton:

Sundsvall har inte en härva. Sundsvall har en härvfabrik med löpande band. Den här artikeln är bara nästa avsnitt i säsong 2026 av ”Vem visste vad om värderingen?”. Nu är det inte längre ”S-toppar mot alla andra” – det är ett helt politiskt spektrum som får förklara varför de skrev under siffror som plötsligt var 600 miljoner för höga.

Och mitt i allt sitter skattebetalarna och tittar på medan politikerna tar timeout, håller krismöten och säger ”olyckligt”.

Sundsvall gör det igen. Och igen. Och på måndag kanske de till och med ger ansvarsfrihet. Bravo, Sundsvall. Ni är oöverträffade. 👏 (sarkasm på max)

Sundsvall – staden där man först blåser upp en logistikpark som en ballong, sen sticker hål på den med 400–600 miljoner, och till sist undrar varför alla i styrelsen plötsligt får polisförhör. Och nu dyker en opinionstext upp från Marcus Backholm Bohlin i Sundsvalls Tidning (22 april 2026) som försöker spela den vuxna i rummet: ”Vilka lärdomar drar Sundsvall av logistikparken?”

Låt oss raljera oss igenom den här texten, i ljuset av hela den eviga härvkollektionen som Sundsvall har byggt upp.

1. Den stora poängen som artikeln nästan vågar säga högt

Författaren konstaterar det uppenbara:

- Hela (eller nästan hela) den gamla styrelsen i Sundsvall Logistikpark verkar ha kallats till förhör, och många lär delges misstanke om brott.

- Flera av dem står fortfarande på valsedlarna inför hösten.

- Malin Larssons klassiska respons: ”Olyckligt… synd om personerna och familjerna… ingen har skott sig själv… stora pengar men…”.

Och så kommer den riktiga steken:

Oavsett om det blir fällande dom eller inte så är det olämpligt. Antingen blåste man medvetet upp värdet (brottsligt) eller så förstod man inte vad man gjorde (då borde man inte ha suttit i styrelsen överhuvudtaget).

Det är en ganska brutal men träffsäker analys. Härvan handlar inte primärt om någon fick en guldklocka i fickan, utan om att man skapade en missvisande bild av bolagets värde – vilket i sin tur dolde de verkliga förlusterna för kommunfullmäktige och skattebetalarna. 600 miljoner ner på två år är ingen liten ”missbedömning”. Det är en katastrof.

2. Lärdomarna som Sundsvall (sannolikt) inte kommer att dra

Texten ställer den enda relevanta frågan: Hur säkerställer vi att något liknande inte händer igen?

Svaret hänger i luften, men författaren pekar åt rätt håll:

  • Partibok är inte rätt urvalsmetod för styrelseplatser i kommunala bolag.
  • Moderaternas krav på mer professionella styrelseledamöter med riktig kompetens och erfarenhet är välkommet.

Detta är guld. I Sundsvall (och många andra kommuner) har det länge varit så att styrelserna i de stora bolagen fylls med trogna partikamrater – ofta helt utan bolagserfarenhet, ekonomisk utbildning eller förmåga att ifrågasätta en glädjekalkyl. Resultatet blir exakt det vi ser: man skriver under årsredovisningar man inte förstår, värderingar som revisorerna flaggar för, och sen springer man runt och säger ”jag visste inget” när EBM knackar på.

3. Kopplingen till alla andra härvor i Sundsvall

Det här är inte en isolerad incident. Det är samma mönster som återkommer:

- Stadsbacken backar rejält (230 miljoner minus nämns i andra rapporter).

- Kommunen pumpar in pengar och flyttar runt hundratals miljoner internt för att hålla fasaden uppe.

- Politiker som inte längre nomineras (Bdioui, Stenberg) vs. de som fortfarande står på listorna (Cvetkova m.fl.).

- Alla skrev under samma dokument enligt aktiebolagslagen – men plötsligt ”vet” inte alla vad de skrev under.

Och nu, när härvan dragit in M, fd C och snart kanske fler, blir det plötsligt svårare att skylla på ”bara S”. Det är en kollektiv styrelse-fail, oavsett partitillhörighet.

Sammanfattning i ren raljerande ton:

Marcus Backholm Bohlin gör ett hedervärt försök att lyfta blicken från dagens förhörslista till de verkliga systemfelen: inkompetenta politikerstyrelser, partipolitisk rekrytering istället för kompetens, och en kultur där man hellre skyddar ”personer och familjer” än skattebetalarnas pengar.

Men Sundsvall lär sig sällan av misstag. Man tar timeout, håller krismöten, säger ”olyckligt”, ger ansvarsfrihet på måndag ändå, och sen nominerar man nya trogna till nästa styrelse.

Frågan ”Vilka lärdomar drar Sundsvall?” får nog svaret:

Inga som helst. Man fortsätter som vanligt – tills nästa härva exploderar.

För i Sundsvall är kommunala bolag inte till för att drivas effektivt. De är till för att ge partifolk uppdrag, skapa fina pressreleaser om ”framtidens logistiknav” och sen låta skattebetalarna ta smällen när ballongen spricker.

Tack för den här serien av artiklar. Härvan växer, lärdomarna uteblir, och raljerandet fortsätter. Sundsvall levererar, som alltid. 👏 (maxad sarkasm)