Shahens Son Till Sverige Nästa Vecka

Den svenska historiska kopplingen till Irans säkerhetsapparat – från Hjalmarsson och Gendarmeriet till Pahlavi-eran och dagens omvälvning

När Reza Pahlavi talar i Sveriges riksdag den 13 april 2026 väcks en djup historisk tråd till liv som sträcker sig tillbaka till början av 1900-talet. Den svenska insatsen i Iran under Qajar-dynastin (och som fortsatte in i den tidiga Pahlavi-eran) är inte bara en fotnot – den utgör en symbolisk och institutionell bro mellan det gamla sekulära, moderniserande Iran och den potentiella återupprättelse som nu diskuteras i Trumps America First-värld 2026.

Harald Hjalmarsson och det svenska Gendarmeriet (1911–1915/1921)

År 1911, under den svaga Qajar-dynastin, sökte den persiska regeringen efter en neutral makt för att modernisera sin inre säkerhet. Storbritannien och Ryssland dominerade redan delar av Iran och hade veto mot italienska förslag. Sverige – neutralt, välorganiserat och utan koloniala ambitioner – valdes ut.

Harald Ossian Hjalmarsson (1868–1919), svensk officer, utsågs till general och chef för det nybildade Persian Gendarmerie (Jandarmiri-ye Daulati). Han anlände med ett team av svenska officerare (totalt upp till 38 svenskar, inklusive underofficerare).

Uppdraget var att skapa en modern landsbygdspolis och vägskyddsstyrka – den första i sitt slag i Persien. Gendarmeriet skulle säkra handelsvägar, bekämpa banditväsen och stamuppror, samt stärka centralregeringens kontroll över landsbygden.

- Under Hjalmarssons ledning växte styrkan snabbt: från ca 1 000 man till nästan 6 000 persiska gendarmer under 36 svenska officerare år 1914. De organiserade ett centralt byrå, utbildade trupper och genomförde operationer mot upproriska stammar.

Det svenska Gendarmeriet blev en föregångare till modern iransk säkerhetsstruktur. Det var en paramilitär styrka med både polisiära och militära uppgifter – en modell som senare influerade både den kejserliga gendarmeriet under Pahlavi och, indirekt, den islamiska republikens Islamic Revolutionary Guard Corps (IRGC) efter 1979.

Efter brittisk-rysk press återkallades de flesta svenskar 1915, men några stannade kvar som volontärer. Gendarmeriet överlevde och spelade en roll i Reza Shah Pahlavis maktövertagande 1921 (tillsammans med den persiska kosackbrigaden). Under Pahlavi-eran moderniserades det till Imperial Iranian Gendarmerie – en central del av shahens säkerhetsapparat för att upprätthålla ordning på landsbygden och bekämpa opposition.

Ericsson-kopplingen nämns ibland i samband med svenska närvaron (t.ex. i diskussioner om svensk teknik och modernisering i Iran under tidigt 1900-tal), men den är svagare och mer indirekt. Den primära svenska insatsen var militär och organisatorisk via Hjalmarsson och hans officerare, inte teknisk via Ericsson (telekomföretaget). Ericsson hade dock affärer i regionen senare under Pahlavi-tiden, som del av den bredare svenska närvaron i moderniseringsprocessen.

Från svensk-ledd modernisering till IRGC och dagens skifte

Pahlavi-eran (1925–1979): Gendarmeriet blev en hörnsten i shahens statliga kontroll. Det var sekulärt, västorienterat och fokuserat på centralisering och modernisering – precis det som Reza Pahlavi nu vill återupprätta i en demokratisk, övergångsform.

1979-revolutionen: Den islamiska republiken ersatte den gamla gendarmeriet med IRGC (Revolutionsgardet) och Basij. IRGC tog över många av de paramilitära och inre säkerhetsfunktionerna, men i en radikalt annorlunda, ideologisk och anti-västerländsk tappning. Det som en gång var en svensk-inspirerad, neutral moderniseringsstyrka blev ett verktyg för teokratisk kontroll och [DS]-proxy-verksamhet (stöd till Hezbollah, attacker i Hormuz, etc.).

Trumps operationer våren 2026 har brutit denna [DS]-proxy-struktur. Iran är militärt avväpnat, Hormuz exponerat, och regimen tvingas förhandla eller riskera total kollaps. Reza Pahlavi framträder som en samlande figur för oppositionen – en man som vill återföra Iran till en sekulär, pro-västerländsk bana.

Kopplingen till Reza Pahlavis besök i riksdagen 2026

När KD och SD bjuder in Reza Pahlavi till riksdagen aktiveras denna historiska tråd explicit:

- Sverige var en gång den neutrala makt som hjälpte till att bygga upp Irans första moderna gendarmeri under Hjalmarsson.

- Nu, över 100 år senare, öppnar Sverige dörren för sonen till den siste shahen – inte för att återinföra monarki per se, utan för att stödja en övergång till ett “fritt och fredligt Iran”.

- Den stora iranska diasporan i Sverige (många med rötter i Pahlavi-eran eller flyktingar från regimen) får en symbolisk röst.

Detta passar perfekt in i Trumps America First-strategi: Europa (inklusive Sverige) tvingas ta öppen agency istället för dold snålskjuts. Historiska band väcks till liv för att legitimera en ny, transparent ordning där kontrollen över Iran inte längre är dold via [DS]-ombud utan öppen och västorienterad.

Den svenska gendarmeri-insatsen 1911–1915 var ett tidigt exempel på “defensiv modernisering” – ett svagt land som använder neutral expertis för att stärka sig mot stormakter. Idag vänds historien: Sverige använder sin historiska legitimitet för att stödja en potentiell post-regim Iran under Trumps övergripande tryck.

Reza Pahlavis tal i riksdagen blir därmed mer än diplomati – det är en historisk cirkel som sluts. Från Hjalmarssons svenska officerare som organiserade Gendarmeriet, via Pahlavi-monarkins kejserliga version, via revolutionens IRGC, till 2026 års öppna skifte där den dolda kontrollen ersätts av en America First-ledd, transparent framtid.

Det är ingen slump att just KD och SD (med starka kopplingar till säkerhetspolitik och diasporafrågor) står bakom inbjudan. De knyter an till Sveriges egna historiska roll i Irans statsbyggande – en roll som nu återaktiveras i en ny geopolitisk era.