https://www.aftonbladet.se/ledare/a/XjnnRr/trump-varldens-nya-herrar-far-mig-att-tanka-pa-barn?utm_source=iosapp&utm_medium=share
”Det var inte jag”.
Vi har alla sett situationen. Ett litet barn har vält en skål eller haft sönder ett glas. Påkommen vill barnet säga ”det du ser har inte hänt, glaset är inte sönder och jag är inte här, det var någon annan”.
Vi växer alla upp. Lär oss ta ansvar. Slutar låtsas att saker inte hänt. Inser att världen inte bara cirklar kring oss och att även andra människors känslor är viktiga.
Vi lär oss medkänsla, empati. Och att städa upp efter våra misstag.
Efter att Donald Trump svors in som president ställde sig Elon Musk på en scen och gjorde Hitlerhälsning. Två gånger. Noggrant och enligt konstens alla regler. Symbolen tillhör världens mest kända.
”Det var inte jag”.
Efteråt hävdade han att det inte hänt, han menade något annat än Adolf Hitler med hälsningen. Som att någon skulle måla ett hakkors på en vägg och sedan ställa sig bredvid teckningen och påstå att det är en streckgubbe.
Försöken till bortförklaringar från svenska debattörer till höger har nästan varit rörande.
”Kan någon hjälpa mig förstå om det här är en fascistisk, nazistisk eller kanske romersk hälsning? Tack på förhand” skriver Adam Cwejman, chef på Göteborgspostens ledarsida.
Män tänker ofta på Romarriket, har jag hört.
”Romersk hälsning” är förlagan till Hitlerhälsningen och egentligen samma sak. Den är heller inte romersk utan en myt som uppfanns på sent 1700-tal av konstnärer.
Historieprofessorn Dick Harrisson skriver: ”...de italienska fascisterna införlivade hälsningen med sina offentliga ritualer i början av 1920-talet. I nästa skede, 1926, lånade de tyska nazisterna gesten och förvandlade den till Hitlerhälsning.”
Men tack för ditt försök, Adam Cwejman.
Han är långt ifrån ensam.
”Den tendentiösa enfalden i att tolka Musks hälsning som nazism överträffas bara av dess dubbelmoral” skriver youtubern Henrik Jönsson.
För självklart kan inte en Hitlerhälsning tolkas som nazism. Eller Hitler. Eller ens nazism kan tolkas som nazism.
I bland annat The Guardian jämfördes bilder från Obamas och Trumps ceremonier. Bevisen var entydiga men Trumps administration hänvisade till ”alternativa fakta”.
Krig är fred
Frihet är slaveri
Okunnighet är styrka
Skrev George Orwell i 1984.
Jag tror att vi just upplevt ett av de där ögonblicken som kommer att rama in de kommande året. Som när
Donald Trump ljög om hur många åskådare
som tittade på förra gången han svors in som president.
"Detta var den största publiken som någonsin bevittnat en president som svärs in – punkt" sa hans talesperson Sean Spicer.
Problemet var bara att bilderna visade något helt annat. Donald Trumps publik var mycket mindre än Barack Obamas.
”Alternativa fakta” kallade sedan Trumps rådgivare Kellyanne Conway det hela. Journalisterna hade sina fotografier, men Trumpadministrationen hade ”alternativa fakta” om hur det egentligen var. Begreppet fastnade.
Nu är vi alltså där igen.
Jag kommer att tänka på boken ”Flugornas herre” av William Golding från 1954. Är värdens herrar egentligen barn?
I ”Flugornas herre” störtar en grupp pojkar på en öde ö i söderhavet. Ingen vuxen överlever och barnen får själva organisera upp sin tillvaro. Först går det bra. En pojke, Ralph, blir vald att leda gruppen. En annan pojke, Nasse, hjälper till som rådgivare. Nasse är lite tjock och har glasögon.
Gemensamt sätter barnen upp regler, bland annat ska de ha en signaleld så fartyg ska kunna hitta dem.
Men en annan pojke, Jack, struntar i reglerna. När ett fartyg väl kommer har han glömt bort elden.
”Reglerna är ju det enda vi har!” säger Ralph.
"Vi ger fan i reglerna! Vi är starka – vi jagar!” svarar Jack.
Civilisationens fernissa är tunn. Barnen blir allt mer som djur mot varandra. De klär sig i trasor. Den starkes rätt råder. Nasse dödas. Jack tar hans glasögon som trofé. Skräcken tar över.
”Flugornas herre” är en fasansfull bok. Är detta människornas sanna natur? Om du skalar bort reglerna, sanningen, de sociala normerna, blir vi djur då?
Svaret är inte givet. ”Flugornas herre” är en roman.
I sagan får historien ett abrupt slut. Jack bestämmer sig för att mörda Ralph och spetsa hans huvud på en vässad påle. Under jakten glömmer barnen bort elden. Den sprider sig till en skogsbrand.
Ralph springer i panik ner mot stranden med Jack i hälarna. Han snubblar på en rot och ramlar.
Men inget dödande slag kommer. När Jack tittar upp står en engelsk sjöofficer framför honom. Hans fartyg har sett skogsbranden.
"God dag" säger han.
Och med ens är förtrollningen bruten. Barnens välde är över.
Donald Trump och Elon Musk har pekat ut den starkes rätt som ledstjärna. USA vill ta över Panamakanalen och Grönland eftersom de kan. Panama och Danmark har inget att sätta emot.
Seth Meyers, komiker som retat upp Trump. NBC:s Late Night with Seth Meyers är ett av flera talkshows som ofta driver med presidenten. Foto: Evan Agostini / AP
Donald Trump benådade kuppmakarna från stormningen av Kapitolium och hotar nu att hämnas på politiska motståndare, medier och till och med
humorprogram på TV
. För att han kan.
I veckan drog han bort livvaktsskyddet för John Bolton, Trumps tidigare säkerhetsrådgivare och idag en av hans hårdaste kritiker. Risken för attentat mot Bolton är sannolikt ganska hög, vilket Trump vet.
Han har till och med låtit ta ner porträttet av den förre chefen för generalstaben, Mark Milley, en annan kritiker, från en vägg i Pentagon.
Det är barn det handlar om. Barn som leker, som är sura, som är arga och har sönder saker. Och som styr vår värld.
Civilisationens fernissa är tunn.
Vi står på stranden, som Ralph, och ropar i förtvivlan.
”Reglerna är ju det enda vi har!”
"Vi ger fan i reglerna! Vi är starka – vi jagar!” hörs en röst från andra sidan Atlanten.
I sagan klev en vuxen in i rummet och ställde allt i ordning. Barnen fick åter bli barn. I verkligheten finns ingen engelsk sjöofficer. Men en sak finns: tidens gång.
Även denna mandatperiod kommer att ta slut, även om det inte känns så just nu. I juni fyller Trump 79 år. Även hans krafter kommer att sina. Även hans styre kommer en dag att vara över.
Vi kommer att finnas kvar.
Det finns en tröst i det.
