Fortsatt Konflikt I SvD

https://www.svd.se/a/Ey4EWj/finns-ingen-garanti-for-usa-s-stod-till-kriget-i-ukraina
"NEW YORK Efter flera månaders förseningar klubbades 60 miljarder dollar till Ukraina.
Ett beslut som föregicks av stort drama där Republikanernas konservativa falang försökte blockera stödpaketet och sade sig beredd att offra sin talman om det röstades igenom.
Ukrainas president Zelenskyj tackade talman Mike Johnson och båda partier för stödet men den underliggande konflikten består. Striden kring vilken roll USA ska spela i världen.
En imperialistisk nation som resten av världen kan fortsätta lita på när den befinner sig i nöd. Eller en nation som drar sig tillbaka från sina självpåtagna internationella förpliktelser för att i stället fokusera på inhemska dito.
Många amerikaner jag mött vill se det senare. Stödpaketen till avlägsna nationer i nöd gör dem indignerade. I sin vardag minner ytterst litet om krigen långt borta men desto mer om kriserna hemma.
Amerikaner på landsbygden betalar mer för samma varor och upplever levnadsstandarden sjunka medan människor de känt hela sina liv missbrukar sig till döds av droger som smugglats in över gränsen. Amerikaner i storstäder ser staden ta hand om migranter medan de själva upplever sig förfördelade och har svårt att få pengarna att räcka månaden ut.
För båda väljargrupper framstår resurserna felprioriterade. Flera gånger har jag hört väljare ställa olika versioner av samma frågan: varför ska USA ta större ansvar än grannländerna för krig i en helt annan del av världen?
Synen på USA:s roll i Ukraina och världen utgör tydlig konflikt bland konservativa.
Wall Street Journals konservativa ledarsida vädjade nyligen till det republikanska partiet att lyssna på talman Mike Johnson och rösta för stödpaketen till Ukraina och Israel. Läget, varnade den, är akut. Att överge vännerna i nöd skulle stå både vännerna, den amerikanska säkerheten och det republikanska partiet dyrt.
”Jag kan fatta ett själviskt beslut och göra något annat, men jag kommer att göra vad jag tror är rätt sak. Jag tror att stötta Ukraina just nu är ytterst viktigt”, sa talman Mike Johnson förra veckan.
Johnson, en konservativ republikan, som mindre än ett halvår efter att han tillsattes med stöd av andra konservativa republikaner nu riskerar att petas av desamma.
Samtidigt stod den republikanske senatorn JD Vance, omtalad som en framtida presidentkandidat, i CNN:s studio och förklarade varför han och andra högerrepublikaner fått nog. Matematiken går inte ihop, sa han.
Han ställde Ukrainas behov av vapen mot USA:s kapacitet att tillverka desamma.
”Luftvärnssystemet Patriot räddade nästan helt säkert många israeliska liv i natt. Ukrainarna vill ha tusentals av dem per år. Vet du hur många vi tillverkar på ett år? 550.”
I studion hävdade han att prioriteringar är nödvändiga. Ställde Ukrainas behov av vapen mot Israels mot USA:s och beskrev ett slags nollsummespel länderna emellan. Fler vapen åt den ena, innebär färre åt den andra – förutsatt att produktionskapaciteten består.
Enligt Vances sätt att se på det borde Israels behov prioriteras eftersom landet är en ”mycket närmre allierad” och dess stabilitet mer av ett amerikanskt säkerhetsintresse.
Lösningen på ekvationen, menar han, är att Ukraina intar en ännu mer defensiv försvarspolitik och på sikt blir mer självförsörjande.
För många både demokrater och republikaner var det som om Vance svor i kyrkan.
Ändå har inställningen stöd bland många många amerikaner. I december fann forskningsinstitutet Pew att 31 procent av amerikanerna att USA gav ”för stort” stöd till Ukraina. Nästan hälften av de republikanska väljarna, 48 procent, höll med om påståendet, mot 16 procent av de demokratiska.
Vances argumentation i CNN var matematiskt motiverad, men korrelerar med en ideologisk bevekelsegrund.
I sin bok ”Hillbilly elegy” skrev Vance själv om varför vit arbetarklass lockas av Trump. Väljarbasen har sedan dess vidgats.
Trumps isolationism och MAGA-rörelse vilar på idén om ”America first” som en nödvändig åtgärd efter att vanliga amerikaner fått det sämre som en följd av de senaste decenniernas globaliseringspolitik.
Därför var det logiskt att konservativa republikaner i kongressen krävde att gränsen mot Mexiko skulle säkras i utbyta mot stöd till Ukraina (en uppgörelse de senare övergav efter kritik från Trump om att denna inte gick tillräckligt långt).
När representanthuset röstade om 40 miljarder dollar i stöd till Ukraina i maj 2022 röstade 57 republikaner emot. I lördagens omröstning om 60 miljarder dollar röstade 112 republikaner emot. Det är fler än hälften av partiets ledamöter i representanthuset.
Skiljelinjen är så tydlig att vissa demokrater säger sig överväga att rädda Johnson från att petas som talman om hans republikanska partikamrater bestämmer sig för att rösta om att peta honom.
Demokrater och traditionella republikaner ser stödet till allierade i utlandet som akut och existentiellt. Högerrepublikanerna är lika principiella i sitt motstånd. Det är därför de är beredda att rösta emot sina partikamrater – även när det gynnar motståndaren. För dem är det övergripande målet att sätta USA:s inhemska intressen främst och omkullkasta status quo viktigare.
Samma attityd möter jag bland republikanska väljare. För dem består etablissemanget lika mycket av demokrater som republikaner som avviker från MAGA-riktningen. Republikaner som stödjer fortsatta krigsinsatser, som den tidigare presidentkandidaten Nikki Haley, betraktas av alltfler som en republikan bara på pappret. Det som för något årtionde sedan var sinnebilden av republikansk politik betraktas nu som motsatsen.
Experter hävdar samtidigt att oavsett vem som blir president, så måste omvärlden förbereda sig på ett USA med nya prioriteringar. Större fokus på nationella angelägenheter än internationella konflikter. Större fokus på Centralasien än Europa.
Det internationella säkerhetsordning som Sverige är på väg in i söker USA i bred bemärkelse minska sina åtaganden i. Denna kursändring kommer sannolikt att leva kvar oavsett vem som vinner valet i november."