Har man sett -------- 😉 https://www.svd.se/a/O8v77b/martin-kragh-bogen-ar-putins-variant-pa-stalins-klassfiende "HĂ€romveckan hade det gĂ„tt hundra Ă„r sedan den sovjetiske revolutionĂ€ren Vladimir Lenin avled. Den regering som kom till makten 1917, och som han under nĂ„gra fĂ„ men intensiva Ă„r ledde, hade fört en omfattande politisk terror mot motstĂ„ndare och oliktĂ€nkande. Under hans eftertrĂ€dare, Josef Stalin, skulle förtrycket enbart öka. Fiender till Sovjetmakten ansĂ„gs gömma sig pĂ„ alla möjliga nivĂ„er av samhĂ€llet. Sin personliga diktatur till trots uppdagade Stalin stĂ€ndigt nya konspirationer. Den som motsatte sig – eller pĂ„stods motsĂ€tta sig – den förda politiken kunde enkelt pekas ut som ”folkfiende”. Fiender ansĂ„gs i sin tur ha olika skepnader: trotskister, mensjeviker, vitgardister, hemliga representanter för det brittiska storkapitalet. Ingenting lĂ€mnades Ă„t slumpen. Arkivdokument som blev tillgĂ€ngliga pĂ„ 90-talet visar hur Stalin personligen identifierade olika komplotter, och dĂ€rtill styrde sin sĂ€kerhetstjĂ€nst för att uppnĂ„ önskvĂ€rt resultat. Utvecklingen var ingen anomali. En sĂ€regen aspekt av sovjetisk rĂ€ttspraxis var att den inte enbart straffade verkliga fiender till makten, utan dĂ€rvid ocksĂ„ potentiella fiender (som sĂ„lunda inte sjĂ€lva visste att de var fiender). Politikens rent instrumentella syfte var att sĂ€kra kommunistpartiets ohotade maktinnehav. Först med Stalins död 1953 skulle förtrycket komma att bedarra, om Ă€n inte försvinna helt. Nygamla vindar blĂ„ser genom Kremls borggĂ„rd. Den 10 januari förbjöds en tidigare okĂ€nd men likafullt samhĂ€llsomstörtande organisation – den sĂ„ kallade ”internationella hbtq-rörelsen”. Det enda kruxet? NĂ„gon sĂ„dan rörelse existerar inte. Vad som i praktiken förklarats ”extremistiskt”, och sĂ„lunda nu klassificeras som en potentiellt kriminell handling, Ă€r alla handlingar och yttringar som av ryska myndigheter kan finnas misshagliga. Åter igen rör det sig om en pĂ„stĂ„tt vĂ€stlig komplott. Det ryska justitieministeriet har förtydligat att den ”internationella hbtq-rörelsen” utgör ett led i en amerikansk kampanj för att ”hota Rysslands demografiska situation”. Vidare att rörelsen underminerar landets ”tusenĂ„riga traditioner” och dess ”traditionella familjevĂ€rderingar”. En undersökning av oberoende ryska nyhetsmedier kunde visa hur flera av justitieministeriets resonemang hĂ€mtats frĂ„n den högerextrema miljön, dĂ€ribland den konspirationsteoretiskt drivna hemsidan Zavtra. Angreppen mĂ„ste betraktas i sitt vidare sammanhang. Sexuella minoriteter har i över ett Ă„rtionde utmĂ„lats i rysk propaganda som ”femtekolonnare” och avvikare frĂ„n landets ”traditionella vĂ€rderingar”. President Vladimir Putins uttalanden om att ryska soldater i Ukraina strider mot ”Satan”, utrikesminister Sergej Lavrovs retorik om att barn i vĂ€st fĂ„r lĂ€ra sig att Jesus var ”bisexuell”, allt detta Ă€r ett led i ett statligt sanktionerat kulturkrig. Det finns ingen anledning att förminska betydelsen av den hatretorik som vuxit i intensitet sedan Rysslands invasion av Ukraina. Homofobin har blivit en aspekt av maktens algoritm. Attackerna handlar om att skapa en syndabock, ett försök att avleda det politiska ansvaret för Kremls alla misslyckanden. I december genomfördes rĂ€der mot flera klubbar och barer, tidigare fristĂ€der för ryska hbtq-grupper. VittnesmĂ„l talar om ökade trakasserier samt avskedanden och hot om vrĂ€kningar. FörĂ€ldrar i samkönade relationer riskerar att förlora vĂ„rdnaden om sina barn. I vad som kan ses som ett lackmustest för all högre utbildning har den ryska vetenskapsakademins institut för filosofi satts under tryck. PĂ„ en presskonferens nyligen arrangerad av den statliga nyhetsbyrĂ„n ITAR-TASS anklagades institutets forskare för att utgöra en ”cancersvulst” och ”den sista fristaden för skurkar, förrĂ€dare, utlĂ€ndska agenter och russofober”. Dessa opatriotiska mĂ€nniskor, förklarades det, mĂ„ste ”bli föremĂ„l för verklig av-nazifiering” – ett uttryck explicit hĂ€rlett ur Kremls krigsretorik. Kampanjens direkta mĂ„l förefaller vara att utrensa vissa specifikt namngivna personer, forskare i mer eller mindre ledande stĂ€llning. Dess indirekta mĂ„l Ă€r emellertid viktigare – att inskĂ€rpa pĂ„ alla nivĂ„er av universitetsvĂ€rlden att medarbetarnas lojalitet nĂ€r som helst kan ifrĂ„gasĂ€ttas. Att tiga, eller förbli politiskt neutral, Ă€r inte lĂ€ngre nĂ„got alternativ. MĂ€nniskor pĂ„ olika befattningar avkrĂ€vs nu öppen lojalitet. VĂ€xelverkan mellan landets auktoritĂ€ra utveckling och dess aggressiva utrikespolitik Ă€r en sjĂ€lvförstĂ€rkande spiral. Föga förvĂ„nande presenterades pĂ„ samma presskonferens en alternativ och ideologiskt mer renlĂ€rig fĂ€rdplan. All rysk vetenskap, menade en deltagare med rötter i Rysslands ultrakonservativa politiska miljö, mĂ„ste hĂ€danefter bedrivas i enlighet med Putins dekret ”Om spirituella och moraliska vĂ€rderingar”. Medarbetare pĂ„ institutet för filosofi, visste han att berĂ€tta, Ă€r nĂ€mligen ”hbtq-propagandister” besatta av att ”underminera grunderna för Ă€ktenskapets relationer”. Insisterandet pĂ„ ideologisk konformism Ă€r ett eko av landets mörkaste förflutna. Det fanns, noterade Stalin 1930, enbart en politisk linje – ”att krossa de aktiva sabotörerna, sĂ€rskilja de neutrala, och rekrytera de som var lojala.” Även den gĂ„ngen stod landets vetenskapsakademi i skottgluggen. Hundratals forskare och medarbetare fĂ€ngslades och avrĂ€ttades. Landet förmĂ„dde aldrig reparera skadan. Ingen livfull förestĂ€llningsförmĂ„ga fordras för att inse vilken verkshöjd en vetenskap baserad pĂ„ Putins dekret kommer att uppnĂ„. Oavsett vad som sker hĂ€rnĂ€st Ă€r signalen tydlig: akademin förvĂ€ntas leverera det ideologiska stöd som Kreml behöver för sitt krig mot Ukraina. Liksom Stalin talade om ”klassfiender” och marxism-leninism som ledande ideologi Ă€r Putin besatt av ”femtekolonnare” och ”traditionella vĂ€rderingar”. Det Ă€r maktens primat. Åter igen utsĂ€tts mĂ€nniskor för politisk förföljelse pĂ„ basis av vilka de Ă€r, eller pĂ„stĂ„s vara, snarare Ă€n för vad de gjort. Martin Kragh Ă€r bitrĂ€dande chef pĂ„ Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet och docent vid Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier vid Uppsala universitet."