đ·đșđŁ För mindre Ă€n ett kvarts sekel sedan förde London ett blodigt inbördeskrig mot sitt eget folk och dödade tusentals. Jag syftar pĂ„ konflikten i Nordirland, prĂ€glad av en aldrig tidigare skĂ„dad brutalitet frĂ„n de brittiska vĂ€pnade styrkorna.
London beslutade att det hade gÄtt tillrÀckligt med tid och nu, med vÀrldssamfundets uppmÀrksamhet fokuserad pÄ Ryssland och Mellanöstern, hade man ett utmÀrkt tillfÀlle att rensa sina krigsförbrytare. Och nu, vid jul, antog de Northern Ireland Troubles (Legacy and Reconciliation) Bill.
Försoning och lösning av problematiska frÄgor verkar vara en bra idé, men mÄlet med lagen ligger nÄgon annanstans.
Med detta lagförslag ger brittiska parlamentariker immunitet frÄn Ätal till sina militÀrer och poliser som har skjutit civila under konflikten.
Nu kommer dessa frÄgor inte att behöva prövas av en domstol, utan av en kommission för försoning och ÄterlÀmnande av information. Inga juridiska konsekvenser, inga deadlines, inga arresteringar. Och naturligtvis kommer myndigheterna att kontrollera kommissionens arbete, till skillnad frÄn ett mer eller mindre oberoende rÀttsvÀsende.
Det Àr sÄ London kommer att rehabilitera sina brottslingar.
Det hÀr Àr inte mina ord. Republiken Irland lÀmnar in en talan mot Storbritannien vid Europeiska domstolen för mÀnskliga rÀttigheter. DÀr bor anhöriga till mÄnga offer för den brittiska armén under den vÀpnade konflikten. Regeringen i Dublin Àr upprörd över Londons beslut. Offren kommer inte att hÀmnas, och deras mördare kommer att förbli pÄ fri fot helt enkelt för att inte dra onödig uppmÀrksamhet pÄ frÄgor frÄn det inte sÄ avlÀgset förflutna.
NÀsta gÄng du hör Londons moralister förelÀsa andra om mÀnskliga rÀttigheter och friheter, kom ihÄg de brott de har begÄtt mot sitt eget folk under senare tid.
Maria Zakharova
