2016, Turkiet och Den djupa staten.

🙃

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/den-djupa-staten-slar-till?fbclid=IwAR0D81FOYwGojm8oiQQCSiGgxa0og2eO15H2l7ooDaEuBjrfRNH1mNWc4zc

"Den djupa staten” slĂ„r till

ANALYS · Det finns ett mĂ„lande turkiskt uttryck för de krafter som nu gjort uppror mot den sittande turkiska regeringen – ”Den djupa staten”. Det Ă€r militĂ€rer, jurister och höga byrĂ„krater som har slagits för en icke-religiös stat. Det Ă€r de som tycks ha slagit till.

År 2002 vann det muslimska RĂ€ttvise- och utvecklingspartiet, AKP, sin första valseger i Turkiet. Det var ett unikt maktövertagande. Tidigare försök för partier med religiös anknytning att fĂ„ makten hade slagits ned av militĂ€ren som behĂ€rskade turkisk politik.

MilitĂ€ren hade i Ă„rtionden utgjort ryggraden i den turkiska staten. Det var ett arv frĂ„n 1923 dĂ„ det moderna Turkiet grundades av Kemal AtatĂŒrk. MĂ„let var en modern turkisk enhetsstat dĂ€r religionen skulle hĂ„llas borta frĂ„n makten.

Den stöddes av höga statstjÀnstemÀn och rÀttsvÀsendet. Problemet med denna enhet var att demokratin förtrycktes.

Steg mot demokrati

AKP lyckades sÄ smÄningom förvandla Turkiet till nÄgot som sÄg ut som steg mot demokrati. Det förde en ekonomisk politik som gynnade vanliga medborgare som fick mera i plÄnboken.

Det hade ett mĂ„l att föra in Turkiet i EU. Det innebar att Turkiet moderniserades pĂ„ flera omrĂ„den för att uppfylla EU:s krav. Men sĂ„ smĂ„ningom visade det sig att flera ledande nationer – bland annat Tyskland – inte ville ha Turkiet som en fullvĂ€rdig EU-medlem.

Det ledde till bakslag för demokratiseringen i Turkiet. Under sin ledare Recep Tayyip Erdogan utvecklades Turkiet allt mer i auktoritÀr riktning igen.

MisstÀnksamhet

Partiet var 2008 nÀra att olagligförklaras av författningsdomstolen. Orsaken var att man genomförde en lag som gav kvinnliga religiösa studenter rÀtt att tÀcka hÄret.

Försöket att stoppa denna lag var ett utslag av ”Den djupa statens” misstĂ€nksamhet mot AKP:s politik.

Under den följande tiden var det dock AKP som var starkare Ă€n de krafter som försökte fullfölja Kemal AtatĂŒrks vision av det moderna Turkiet. Det var en vision som ofta inneburit strĂ€nga militĂ€rt styrda regeringar som inte var demokratiska.

Domar upphÀvdes

RÀttsliga undersökningar mot de grupper i samhÀllet som hyllade Den djupa statens principer inleddes redan 2007. RÀttegÄngar följde som drog in frÀmst höga militÀrer.

SĂ„ sent som i april 2016 upphĂ€vdes hundratals domar i dessa processer som allt mer tycktes ha inriktats pĂ„ att tysta kritiker av AKP:s politik. Det var högsta domstolen som hĂ€vde domarna – vilket skulle kunna ses som ett tecken pĂ„ att det fanns en motkraft mot AKP högt uppe i den juridiska hierarkin.

Erdogan har under de senaste Ă„ren – sedan visionen om ett EU-medlemskap i hög grad krossats – utvecklat sig till en auktoritĂ€r hĂ€rskare som inte kan tĂ„la kritik. Han har ibland kallats Anatoliens Putin.

Reformer avstannade

Under sina första Ă„r vid makten lyckades alltsĂ„ AKP pressa tillbaka militĂ€ren och det sĂ„g ut som om AKP – med mĂ„let att modernisera Turkiet inför ett EU-medlemskap – lyckades omvandla Turkiet till en modern stat.

Men efter AKP:s tredje valseger 2011 avstannade detta reformarbete. Regeringspartiet – under Erdogan – framstod som allt mer auktoritĂ€rt. De senaste Ă„ren har Ă€ven ekonomin försĂ€mrats – och dĂ€rmed vardagslivet för mĂ„nga turkar.

En vÀndpunkt kom sommaren 2013. DÄ slog sÀkerhetsstyrkor brutalt ner en spontan protest som riktades mot planer pÄ att bebygga en populÀr park i centrala Istanbul.

Den dÄvarande premiÀrministern Erdogan beskrev de demonstrerande som terrorister och förrÀdare. OmvÀrlden fick pÄ allvar upp ögonen för att nÄgot inte stod rÀtt till i Turkiet.

Utöka makten

Under hösten 2013 skakades AKP av anklagelser för korruption, som skulle nÄ mycket högt upp i partihierarkin. AKP slog till mot hundratals domare och polischefer som avsattes.

Sensommaren 2014 valdes Erdogan till president. Det var en titel som enbart innebar representativa plikter men ingen makt. Men Erdogan har sedan dess arbetat pÄ att utöka sin makt och förvandla Turkiet till en presidentiellt styrd stat.

Hans maktlystnad har delvis fÄtt rent löjliga inslag. Han har fört processer mot tusentals personer som ifrÄgasatt honom. Han har byggt ett palats med över tusen rum som ett uttryck för hans makt.

Stark nationalistisk linje

I valet sommaren 2015 misslyckades Erdogans parti AKP med att fĂ„ tvĂ„ tredjedels majoritet i parlamentsvalen. Ett sĂ„dant resultat hade möjliggjort att man kunde Ă€ndra författningen – och ge Erdogan som president mera makt. Men man fick inte ens egen enkel majoritet i parlamentet.

Resultatet blev en chock för Erdogan. I stÀllet kom ett kurdiskt parti för första gÄngen in i parlamentet, ett parti som pÄ senare tid förföljts av Erdogan. AKP slog efter motgÄngen in pÄ en mycket starkt nationalistisk linje som chockade omvÀrlden.

Man Äterupptog kriget mot det separatistiska kurdiska PKK. FrÄn 2012 hade regeringen fört en dialog med PKK som nu avbröts.

Nyckelroll

Erdogan lyckades genom att slÄ an nationalistiska tongÄngar och Äteruppta kriget mot PKK att vinna mÄnga nationalistiska vÀljare, vilket ledde till att man i nyval i november 2015 kunde fÄ egen majoritet. Men man lyckades inte heller nu uppnÄ tvÄ tredjedels majoritet.

Erdogan möttes av kritik frÄn bland annat EU för sitt allt auktoritÀrare styre. Men samtidigt innebar flyktingkrisen att Turkiet fick en nyckelroll för att hjÀlpa till att stoppa de flyktingar som via Turkiet tog sig in i EU.

Genom detta kunde Erdogan och hans styre fÄ medgivanden om att man skulle pÄskynda de avsomnade förhandlingarna med EU om medlemskap. Det sÄg ut som om Erdogan tagit hem spelet.

Avlyssnad

I december 2015 meddelade Erdogan att hans kontor varit avlyssnat. Han sade dĂ„ att det fortfarande fanns ett motstĂ„nd mot honom, att man trots allt Ă€nnu inte lyckats oskadliggöra ”Den djupa staten”, som han beskrev som ett dolt nĂ€tverk av domare, militĂ€rer och höga Ă€mbetsmĂ€n vilka enligt honom ibland stod i maskopi med organiserad brottslighet.

Erdogan och hans anhĂ€ngare skyuller en stor del av ansvaret för kuppförsöket pĂ„ den sĂ„ kallade GĂŒlen-rörelsen, en religiös rörelse som grundats av den nu 75-Ă„rige ledaren Fetullah GĂŒlen som sedan 1999 finns i Pennsylvbania, USA.

Tagit avstÄnd

GĂŒlen-rörelsen har bland annat drivit en rad skolor och har ocksĂ„ stort inflytande i medierna. GĂŒlen var allierad med Erdogan Ă€nda fram till hösten 2013. DĂ„ uppdagades en stor korruptionshĂ€rva dĂ€r nĂ€ra medarbetare till Erdogan var inblandade.

Skandalen slutade med att Erdogan rensade ut en rad polischefer och domare. Det sÄgs som Ànnu ett tecken pÄ att Erdogan utvecklades i en allt mer diktatorisk riktning.

GĂŒlen-rörelsen har förnekat pĂ„sĂ„tĂ„endena om inblandning och sĂ€ger att man tar avstĂ„nd frĂ„n kuppförsöket. GĂŒlen-rörelsens omfattande nĂ€tverk i det turkiska samhĂ€llet kan rent allmĂ€nt ses som ett hot mot Erdogans strĂ€vanden efter makt.

Erdogan beskyller GĂŒlen för att ha upprĂ€ttat ”parallella strukturer” inom bland annat rĂ€ttsvĂ€sendet, medierna och militĂ€ren. Med uttrycket menas kort och gott att det skulle ha funnits Ă„sikter inom dessa omrĂ„den som strider mot vad Erdogan anser."