Den protestantiska hjältekonungen...
Flere av Tysklands främste historieskrivare betecknar honom som räddaren ej blott av den protestantiska tron utan även av den tyska nationaliteten, vilken hotade att tillintetgöras av ”spanska jesuiter och fosterlandslösa hövdingar för legonknektar”
Men lika älskad och vördad som Gustav Adolfs bild är av de tyska protestanterna, lika hatad är den i vår tid på den katolksa sidan.
Den protestantiska hjältekonungen har inom Tyskland blivit en symbol för den aldrig helt avstannande mellan de båda religionerna, och dettta går igen i den katolska historiebeskrivningen.
Genom systematiskt ömsom förtigande, ömsom förvrängande av fakta ger detta slags hävdateckning en rad påtagliga bevis på att satsen ”ändamålet helgar medlen” alltjämnt är en ledstjärna för katolska ytterlighetsmän.
Av dem skildras främlingen som vågade inblanda sig i ”Tysklands inre angelägenheter”, så som den där av en omättligt makt- och ärelystnad drivits av att lura sitt folk in i ett fullkomligt onödigt krig.
Att lägga sig andras inre angelägenheter, makt och ärelystnad
Ur Carl Grimbergs Svenksa folkets underbara öden III GUSTAV II ADOLFS, KRISTINAS OCH KARL X GUSTAVS Tid Sidan 186 –
Sjätte november 1632. Vårt land blir en stormakt.
Flere av Tysklands främste historieskrivare betecknar honom som räddaren ej blott av den protestantiska tron utan även av den tyska nationaliteten, vilken hotade att tillintetgöras av ”spanska jesuiter och fosterlandslösa hövdingar för legonknektar”
Men lika älskad och vördad som Gustav Adolfs bild är av de tyska protestanterna, lika hatad är den i vår tid på den katolksa sidan.
Den protestantiska hjältekonungen har inom Tyskland blivit en symbol för den aldrig helt avstannande mellan de båda religionerna, och detta går igen i den katolska historiebeskrivningen.
Genom systematiskt ömsom förtigande, ömsom förvrängande av fakta ger detta slags hävdateckning en rad påtagliga bevis på att satsen ”ändamålet helgar medlen” alltjämnt är en ledstjärna för katolska ytterlighetsmän.
Av dem skildras främlingen som vågade inblanda sig i ”Tysklands inre angelägenheter”, så som den där av en omättligt makt- och ärelystnad drivits av att lura sitt folk in i ett fullkomligt onödigt krig.
Axel Oxienstierna⬇️
Sverige hade alltså fått en utkorad drottning. Men vem skulle leda landets öden, till dess hon blev myndig? Vem förmådde nu föra det väldiga krigsföretaget till ett lyckligt slut?
Till vårt lands lycka fanns en, som var självskriven. Det var Axel Oxenstierna. Ingen hade så som han levat sig in i sin konungs tankar. År 1626, då Gustav Adolf gick över
till Preussen, följde Oxenstierna med för att sedan icke på
Utomlands förkroppsligade Axel Oxenstierna i sig den svenska stormaktens anseende. Hans namn var så känt över hela Tyskland, att man till och med hörde det nämnas i
barnkamrarna.
Man sjöng t. ex.: Bed, barn lilla, bed!
I morgon kommer svensken;
i morgon kommer Oxenstierna.
Han skall lära barnen bedja.
Richelieu skrev i respekt för hans stora egenskaper till sitt sändebud d’Avaux: »Jag skulle kunna göra vad som
helst för att bli värderad av rikskanslern, vilken jag synnerligen högaktar.»
Och Richelieus närmaste efterträdare,
den framstående statsmannen kardinal Mazarin, yttrade en gång: »Om alla Europas statsmän vore tillsammans på
ett fartyg, så borde man överlämna rodret åt Oxenstierna.»
