Fast det blir enklare för de flesta att bara beakta utbudssidan och produktionskostnaden.

Ja och lägg där till att hela skiten är gjort med fullt uppsåt.

"EU-kommissionen och nationella politiker skyller energikrisen antingen på sanktionerna mot Ryssland eller på priset på gas från ryska intriger. Inget är mindre sant. Energikrisen är främst EU-gjord. De astronomiska priserna är helt enkelt den perversa effekten av år av prismanipulation som inte tog hänsyn till gas.

Europeiska unionen (EU) gör el dyr genom att låtsas att det finns marknadskrafter och att priset motsvarar ett utbud och efterfrågan. Genom att bestämma elpriset via en 'börs' manipulerar ett fåtal energibolag allas pris. Det är inte en fri marknad utan självbetjäning.

Den främsta boven är EU:s marginalprissystem för el. I det systemet är det priset på den dyraste produktionsmetoden som avgör priset på all el. Priset är ett kortsiktigt pris, men på grund av systemet är energiproducenterna inte benägna att sträva efter långsiktiga priser.

Marknadskrafter?

Ursäkten för Europeiska unionen och subventionerade "experter" är att marknaden fungerar och att allt är en fråga om utbud och efterfrågan. Är det rätt? Teorin lyder så här: om producent A är effektiv och producerar för 10 euro och producent B producerar ineffektivt eller med fossila bränslen för 50 euro, så kommer båda att sälja sin el för mer än 50 euro. För A har ingen anledning att sälja billigare än B:s minimipris.

Den teorin stämmer bara om efterfrågan överstiger A:s hela produktion (om inte går B i konkurs). Med en lägre efterfrågan ligger priset någonstans över 10 euro och därför absolut inte 50 euro. Obs: detta är ett viktigt faktum. Varför? Eftersom EU inte vill att producenter av förnybar energi ska gå i konkurs, sökte unionen en metod för att skydda de ineffektiva kraftproducenterna.

Om efterfrågan är större än producent A:s produktion kan priset vara >50 euro, men priser högre än 50 euro behöver inte innebära det. Producent A kan leverera perfekt lönsamt till sina kunder över 10 euro. Detta fanns även på energimarknaden innan införandet av marginalprissystemet, som kallas "självförsörjning". Tyvärr gjorde unionen något åt ​​detta genom att låta all elförsäljning gå via den börsen (dess egna flera regionala börser), och priset där är därför högre än 50 euro, eftersom producent B aldrig kommer att sälja under självkostnadspris.

Dyraste producenten

Med andra ord är marknadspriset eller kursen priset för den dyraste producenten som behövs för att möta efterfrågan. Ekonomiskt mycket logiskt, men på en normal fri marknad finns det undantag från detta. Producenter som A ingår långtidskontrakt för att säkerställa köp. Läsaren ska inte bara tänka på BASF, som slöt avtal med leverantörer och till och med deltog i producenter. Konsumenten faller även under långtidsavtalen med sitt fasta pris för perioder om ett eller flera år.

Genom att göra dessa priser nästan omöjliga på lång sikt pressade EU upp det genomsnittliga priset. Det är logiskt, eftersom priset på börsen då avgör priset. Om som nu – i och med nedläggningen av kärnkraftverk som producerar billig el och den dyrare gasen som de andra effektiva anläggningarna körde på – stiger kursen på börsen, är detta verkligen lagen om tillgång och efterfrågan. Men till så höga gaspriser tillhör dessa gaseldade kraftverk inte längre kategorin effektiva producenter. Resultatet: de orsakar högre priser på elbörsen.

Vinster

För producent A är bidraget i alla fall en mycket lukrativ verksamhet. Det är därifrån vinsterna kommer. Problemet är inte den fria marknaden eller utbud och efterfrågan, utan införandet av en enda plats för prisbildning. Genom att sälja alla elpriser på börsen och begränsa självförsörjningen till långtidskontrakt hjälper den ineffektiva producenten B alltid till att fastställa priset. Det var ett listigt knep av Europeiska kommissionen för att driva in producenters prispolitik i en EU-ram.

Detta utbyte maximerar fördelarna för ineffektiva producenter. Vilka var dessa ineffektiva kraftproducenter? Tidigare var dessa energiproducenter baserade på vind och sol. De går trots allt sällan med full last eller vid 100 % produktion. Vind och sol är opålitliga. Vindkraftverk uppnår ofta låg verkningsgrad.

När det gäller solpaneler ska läsaren inte tänka på solpanelerna på familjernas tak, utan bör tänka på solcellsparker med kvadratkilometer solpaneler. Den effektiviteten är också väldigt dålig. Även när solen skiner blåser sand och damm på panelerna och många dödas av hagel. De nya ineffektiva kraftgeneratorerna är nu gas- och kolkraftverken på grund av priset.

Kärnenergi

Kärnenergiproducenten kommer givetvis att förbli effektiv och kan producera mycket el till låga kostnader. Den operatören av kärnkraftverk kan självförsörja sig och erbjuda konsekvent låga priser, men på grund av unionens börs och marginalprissystemet skulle han gå miste om mycket vinst. Konsekvensen – eller säg pervers effekt – är att kärnkraften genom vinstmaximering ger mest för priset på elbörsen. Det är mekanismen bakom Engies övervinster eller vinst på 5 miljarder euro på sex månader.

Energibolag eller 'allmännyttiga företag' (många var en gång interkommunala bolag eller statliga bolag i andra länder) bör därför endast handla på börsen den energi de inte säljer till sina egna kunder. Alltså bara överproduktion jämfört med efterfrågan från deras vanliga kunder.

Det finns ett problem där, eftersom många har fler kunder än vad deras kapacitet tillåter. Genom att köpa mer kan den genomsnittliga kostnaden minska eller öka. Producenterna måste ju också köpa på börsen och kan inte komma överens om långtidskontrakt med andra effektiva kollegor.

Subventioner

På grund av subventioner för förnybar energi och CO2-utsläppsrätter är priset på produktionen inte lika. Europeiska unionen gör dessa extra ojämlika i politiska termer. Lägg därtill att EU i hemlighet subventionerar förnybar energi via marginalprissystemet (börsen), men konsumenterna debiteras för detta via 'aktiekursen'. För utan det höga priset gick de ineffektiva producenterna av fri sol och fri vind i konkurs eftersom de inte kan garantera tillförlitlig produktion och ser deras produktionskostnader öka för varje vindstilla eller molnig dag.

Förnybar energi möter inte en ekonomisk logik, utan en politisk. För att locka investerare var EU därför tvungen att erbjuda inte bara subventioner, utan även garanterade vinstmarginaler via börsen.

Med utsläppsrätter gjorde de konkurrenspositionen extra skev. Europeiska kommissionen vill naturligtvis inte finansiera alla dessa argument för att investera i vindkraftsparker själv, så övervinster som betalas av konsumenter och företag måste säkerställa detta.

Dominoeffekt

Hela marginalprissystemet är det tvingande skälet till att kärnkraftverken måste försvinna. Inte bara för den gröna vänstern, utan för hela branschen, som gör enorma vinster tack vare Europeiska unionen. Om kärnkraften skulle öka utbudet skulle det ske på bekostnad av vindkraftverk, solparker och så vidare.

I princip hela systemet exploderar nu inför Europeiska kommissionen

Ingen inom EU-kommissionen hade tänkt på gas. På grund av rädslan för knapphet på grund av kärnkraftsutfasningen och den tyska dogmatiska kärnkraftsutfasningen (vilket innebär att Tyskland inte kan klara sig utan gas, kol eller brunkol) tycks gas nu orsaka många perversa effekter. Dels på grund av det höga priset som exploderar elpriset på börsen och dels på grund av påverkan på många industriella verksamheter där naturgas behövs. Faktum är att hela systemet nu exploderar i ansiktet på Europeiska kommissionen.

Eftersom alla system är designade för att vara lukrativa för alla så länge konsumenter och företag kan fortsätta att betala hotar nu en dominoeffekt. En ekonomisk härdsmälta, sträckan är på väg att brista.

Börsmanipulation

Dessutom manipuleras kursen på börsen i stor skala. När kursen sätts, men också till självkostnadspris (grönkraftcertifikat, CO2-utsläppsrätter, subventioner, miljöskatter etc.). Å ena sidan tillför "handlare" extra efterfrågan på marknaden (för att ge högre priser till sina producentkunder) och å andra sidan begränsar "producenter" utbudet på konstgjord väg.

Tänk bara på alla oförutsedda haverier eller underhåll hos Engie i Tihange. Pressmeddelanden påverkar priset, men det priset är för konsumenten och inte för energiproducenterna. Företagen utan egen produktionskapacitet, som endast sålde el via börsen, som då levererades av nätoperatörer som Fluvius, är nu nästan alla i konkurs. Unionens avsikt att skapa mer konkurrens genom börsen visade sig vara en illusion.

Tinne Van der Straeten

Green förser energiministern med Tinne Van der Straeten. Kan hon göra något? Endast genom Europeiska unionen eller frikoppling av vår marknad från allt EU kom fram till för massagepriser. Från ETS, subventioner, gröna elcertifikat till marginalprissystemet.

Hennes påståenden om att förnybar energi är billigast är lögner. Vind och sol är gratis, men elen kostar lika mycket som den dyraste produktionsmetoden. Dessutom drar producenterna nytta av en rad subventioner, skatteförmåner och så vidare. Det är billigast för producenten, men absolut inte för konsumenten.

LODE GOUKENS