Nu blir svensken pigg pĂ„ EU 😉

https://www.di.se/analys/kriget-kan-stalla-sverige-infor-odesval/?fbclid=IwAR1ATN0lCpM6qP7S9GodsdyTf4kBAaCFZPCdYHdUcWfSrqTpap1XVGXyvJ4

" EU rör sig i riktning mot att bli en finanspolitisk union. VĂ€gen dit gĂ„r via hantering av olika typer av kriser. Blickar man tillrĂ€ckligt lĂ„ngt fram Ă€r det inte orimligt att Sverige kommer att stĂ€llas inför valet att antingen dela bĂ„de penning- och finanspolitik med övriga EU – eller lĂ€mna unionen.

Helgen 26-27 februari kastade Tyskland Ă„rtionden av försvars- och sĂ€kerhetspolitik pĂ„ historiens skrĂ€phög. Förbundskansler Olaf Scholtz meddelade att 100 miljarder euro sĂ„ fort som möjligt ska tillföras försvaret och tabut att bistĂ„ ett land i krig med vapen bröts. Dessutom öppnade De gröna – numera i regeringskoalition – för att stoppa avvecklingen av landets kĂ€rnkraftverk. Den tyska omsvĂ€ngningen Ă€r ett exempel pĂ„ hur kriser kan kasta om verkligheten.

Detsamma gÀller i allra högsta grad EU. Och kriserna har de senaste Ären duggat tÀtt. I samtliga fall har svaret pÄ dem inneburit att unionen har tagit steg i riktning mot ökat finanspolitiskt samarbete.

Det hela började under finanskrisen och den efterföljande skuldkrisen. Ett antal medlemslÀnder hade svÄrt att finansiera sig pÄ den öppna kapitalmarknaden. Svaret blev rÀddningsfonden EFSF, bildad 2010, och den permanenta eftertrÀdaren ESM, bildad 2012. Grekland Àr det land som mest förknippas med nödlÄn men Irland och Portugal var faktiskt först ut. Och senare fick Àven Spanien och Cypern stöd via EFSF/ESM.

ESM Àr en fristÄende institution som pÄ egen hand lÄnar upp kapital pÄ marknaden. Men det goda kreditvÀrdigheten beror pÄ den Àgs av de 19 euromedlemmarna, som ocksÄ har gÄtt in med 80 miljarder euro som grundplÄt. Det handlar med andra ord inte formellt sett om nÄgon gemensam upplÄning och Ànnu mindre om gemensam finanspolitik. Men etablerandet av en permanent institution, uppbackad av eurolÀnderna, vars uppdrag Àr att undsÀtta medlemmar som inte kan finansiera sig pÄ egen hand kan sÀgas vara det första steget i den riktningen.

NĂ€sta stora kris var den brittiska EU-omröstningen 2016. Exakt hur den framtida relationen kommer att se ut Ă€r Ă€nnu inte klart men utan att överdriva kan man sĂ€ga att det inte direkt Ă€r gnisselfritt. Storbritanniens uttrĂ€de har försvagat EU, men spekulationerna om att om fler medlemmar skulle följa efter har kommit pĂ„ skam. I stĂ€llet tycks britternas uttrĂ€de ha stĂ€rkt sammanhĂ„llningen inom unionen. Med britterna försvann ocksĂ„ det starkaste motstĂ„ndet mot ytterligare integration, inklusive pĂ„ det ekonomiska planet. En annan viktig faktor – inte minst för Sverige – Ă€r att det inte lĂ€ngre finns nĂ„got stort EU-land som stĂ„r utanför euron.

Sedan kom pandemin och ÄterhÀmtningsfonden Next Generation EU. Fonden ska dÀmpa de kortsiktiga effekterna av pandemin men Àr ocksÄ tÀnkt att göra ekonomierna bÀttre rustade för framtiden.

”Syftet Ă€r att mildra coronapandemins ekonomiska och sociala konsekvenser och göra medlemslĂ€ndernas ekonomier mer hĂ„llbara, resilienta och bĂ€ttre förberedda pĂ„ utmaningarna i samband med den gröna och den digitala omstĂ€llningen”, lyder den officiella formuleringen.

Totalt handlar det om 750 miljarder euro, som ska fördelas till hĂ€lften som lĂ„n och till hĂ€lften som bidrag. Men det principiellt viktiga Ă€r att medlen lĂ„nas upp gemensamt. EU:s skattebetalare stĂ„r med andra ord kollektivt borgen för lĂ„nen. Det Ă€r svĂ„rt att förestĂ€lla sig att detta skulle ha blivit verklighet om Storbritannien fortfarande hade varit med i EU. Fyra mindre lĂ€nder – Sverige, Österrike, Finland och NederlĂ€nderna – försökte hĂ„lla emot men nĂ€r bjĂ€ssen Tyskland var med pĂ„ tĂ„get blev de sĂ„ kallade ”frugal four” överkörda.

Att Tyskland accepterade gemensam upplÄning Àr nÄgot av en milstolpe. NÀr euron infördes insisterade tyskarna pÄ att det endast skulle vara en halv valutaunion: gemensam penningpolitik men separat finanspolitik. För 30 Är sedan pÄpekade mÄnga skeptiker att denna tudelning i framtiden skulle leda till problem. Men Tyskland oroade sig för att bli sittande med betalningsansvaret och kompromissen blev euron som vi kÀnner den i dag.

BÄde Next Generation EU och finansieringsmodellen Àr tÀnkta att vara en engÄngsföreteelse, en speciallösning i en extrem situation. NÀr upplÀgget spikades 2020 pÄpekade dock mÄnga bedömare att det i framtiden skulle kunna anvÀndas som ett slags prejudikat.

Rysslands invasion av Ukraina Àr Ànnu en enorm kris för Europa och EU. Tveklöst Àr det en extrem situation och pÄ samma sÀtt som pandemin slÄr kriget vÀldigt ojÀmnt mot EU:s medlemmar. Under coronakrisen drabbades lÀnder med stort turismberoende oproportionerligt hÄrt. Nu Àr gasberoende och geografisk nÀrhet till Ukraina och Ryssland avgörande faktorer för hur stora de ekonomiska effekterna blir. NÀrheten till Ukraina betyder att flyktingmottagandet blir större och nÀrhet till Ryssland innebÀr ofta ett större handelsberoende. Exempelvis Àr Finlands import frÄn Ryssland Ätta gÄnger större Àn Sveriges och exporten ungefÀr fyra gÄnger sÄ stor, rÀknat som andel av BNP. Detta innebÀr att det denna gÄng i huvudsak Àr lÀnder i östra Europa som drabbas oproportionerligt hÄrt, men pÄ grund av sitt stora gasberoende Àven Tyskland och Italien. Kriget har ocksÄ pÄ ett nÀrmast brutal sÀtt vÀckt nytt liv i frÄgan om ett EU-gemensamt försvar. Dessutom ska energiförsörjningen stÀllas om sÄ fort det bara gÄr för att minska beroendet av rysk energi.

PĂ„ mycket kort sikt behövs med andra ord pengar för att ta hand om de största flyktingströmmarna sedan andra vĂ€rldskriget och pĂ„ nĂ„got lĂ€ngre – men inte sĂ€rskilt lĂ„ng – sikt medel till militĂ€r upprustning och energiomstĂ€llning. I en rapport frĂ„n Peterson Institute of International Economics rĂ€knar den franska ekonomen Jean Pisany-Ferry – som i kulisserna under flera decennier varit en inflytelserik röst i den franska politiken och den europeiska debatten – med att bara de omedelbara kostnaderna i Ă„r kommer att uppgĂ„ till 175 miljarder euro, motsvarande 1,25 procent av EU:s BNP.

Liksom pandemin Ă€r kriget en extern chock och liksom pandemin slĂ„r den ojĂ€mnt inom unionen. Föga förvĂ„nande har debatten kommit igĂ„ng om att finansiera i alla fall delar av de kostnader som följer med EU-gemensam upplĂ„ning. Tydligast har ekonomikommissionĂ€ren Paolo Gentiloni varit. I ett uttalande den 14 mars sa han att ”bĂ„de pandemin och kriget i Ukraina Ă€r enorma externa chocker med potentiellt olika utfall inom EU. Utfallen kommer att bero pĂ„ de enskilda lĂ€ndernas beroende av rysk energi, deras ekonomiska struktur, deras geografiska lĂ€ge och deras finanspolitiska utrymme. Ett gemensamt svar handlar dĂ€rför ocksĂ„ om att tackla risken för divergens.”

Kommissionens vice ordförande Frans Timmermans har visserligen sagt att det inte Ă€r aktuellt med nĂ„gon gemensam upplĂ„ning men frĂ„gan lĂ€r Ă„terkomma. Det gĂ€ller sĂ€rskilt som hela budgetregelverket i EU Ă€r under översyn. PĂ„ grund av pandemin har de gamla reglerna – som stipulerar ett budgetunderskott pĂ„ max 3 procent och en statsskuld pĂ„ max 60 procent av BNP – varit tillfĂ€lligt upphĂ€vda sedan 2020. FĂ„ tror att de kommer tillbaka. Men planen var att Ă„terinföra nĂ„gon typ av regler till 2023. Mycket talar för att det som en följd av kriget blir ytterligare minst ett Ă„r av limbo.

Sverige har tydligt tagit stĂ€llning emot nya gemensamma lĂ„n. Att som statsminister Magdalena Andersson först pĂ„minna om en artikel i fördraget som föreskriver att medlemmarna ska bistĂ„ varandra vid vĂ€pnat angrepp och i samma andetag beklaga sig över att det alltid Ă€r ”samma lĂ€nder som vill att nĂ„gon annan betalar” kanske inte visar pĂ„ den största fingertoppskĂ€nslan. Men budskapet lĂ€r ha gĂ„tt fram.

Men Sverige Àr litet, Storbritannien har lÀmnat och Tyskland slaktar heliga kor pÄ löpande band. Vare sig man vill det eller inte talar det mesta för att EU gÄr i riktning mot nÄgon typ av finanspolitisk union. Ett inte orimligt scenario Àr att vÀgen dit kommer att gÄ via kollektiv finansiering av specifika politikomrÄden som i extra hög grad ses som gemensamma angelÀgenheter. En naturlig vÀg framÄt för en sÄdan som Frankrikes president Emmanuel Macron, men ett sluttande plan för Magdalena Andersson.

Jean Monnet, som kan ses ideologen bakom hela Europaprojektet, sa att ”Europa kommer att formas av sina kriser och bli summan av de lösningar som tas fram för att hantera dessa kriser”.

Som det ser ut nu kommer det att innebÀra en fullfjÀdrad valutaunion inklusive gemensam finanspolitik. Det hÀnder inte i dag och inte i morgon. Men i en inte alltför avlÀgsen framtid kommer Sverige att stÀllas inför ett svÄrt val."