Det tog fĂ€ste direkt đ
...............................................................................................................................
Guillous konspiration skadar journalistiken
Jan Guillou.
Foto: KARINA LJUNGDAHL / IBL
Sofie Löwenmark.
Foto: CORNELIA NORDSTRĂM
Jan Guillou anklagade i Aftonbladet islamistgranskaren Sofie Löwenmark för att vara SÀpos förlÀngda arm.
Martin Kragh kÀnner alltför vÀl igen tillvÀgagÄngssÀttet.
Text
KulturenDetta Àr en kulturartikel, dÀr skribenter kan uttrycka personliga Äsikter och göra bedömningar av konstnÀrliga verk.
MEDIEDEBATT. Hur kommer det sig att medier sĂ„ ofta vĂ€grar erkĂ€nna sina misstag? Det Ă€r en frĂ„ga som aktualiserades med anledning av journalisten Sofie Löwenmarks granskningar av hur radikala islamister underblĂ„ser hatkampanjer mot svenska myndigheter och det svenska samhĂ€llet. Eller, för att anvĂ€nda Aftonbladetskribenten Jan Guillous formulering, âdenna Sofie Löwenmarkâ, som han reducerar till âen hybrid mellan privatiserad underrĂ€ttelsetjĂ€nst och kampgrupp mot den islamistiska faranâ.
Löwenmark har etablerat sig som en skicklig granskare av islamistiska miljöer i Sverige. Guillous utspel ligger i linje med hans tidigare gÀrningar pÄ omrÄdet, dÀr han frÀmst utmÀrkt sig för ett idogt ifrÄgasÀttande av att nÄgot islamistiskt hot överhuvudtaget föreligger. Föga förvÄnande dyker kopplingen till en förmodad konspiration upp som ett brev pÄ posten. Löwenmark, lÄter Guillou insinuera, kan ha hemliga band till SÀpo Ä vars vÀgnar hon egentligen agerar.
Journalisten Sofie Löwenmark.
Jag lĂ€ste den tidigare KGB-agenten Guillou med en stark kĂ€nsla av dĂ©ja vu. Hans kollega pĂ„ Aftonbladet, Ă sa Linderborg, lĂ€t under sin tid som kulturchef publicera totalt 17 artiklar om mig. De handlade samtliga om att jag Ă€r en dĂ„lig forskare och person. MĂ„nga, men inte alla, skrivna av henne sjĂ€lv. De sista artiklarna gjorde gĂ€llande att jag var spindeln i nĂ€tet för ett hemligt nĂ€tverk, administrerat av den brittiska sĂ€kerhetstjĂ€nsten. Ă sa Linderborgs anklagelser hĂ€rrörde ur en rysk desinformationskampanj som hösten 2018 startats mot den brittiska tankesmedjan Integrity initiative. Den internationella kampanjen, som pĂ„gĂ„r Ă€n i dag, har hĂ€ngt ut hundratals vĂ€sterlĂ€ndska politiker, journalister och forskare. Vissa av dessa personer har fĂ„tt sina liv förstörda. Andra fĂ„r leva med att se sina namn kontinuerligt smutskastade i ryska medier som RT och Sputnik, eller pĂ„ sociala medier. Inga belĂ€gg har nĂ„gonsin presenterats eftersom nĂ„gra sĂ„dana inte föreligger.Vi har med vĂ„ra egna ögon sett vad som sker med ett samhĂ€lle, nĂ€r konventionella sanningsbegrepp och vanlig hederlighet sĂ€tts ur spel.Att Aftonbladet fĂ€lldes i Pressens opinionsnĂ€mnd (PON) har inte hindrat tidningens chefredaktör Lena K. Samuelsson frĂ„n att försvara sin kollegas anklagelser mot mig. Med hĂ€nvisning till den sĂ„ kallade âdebattenâ har Aftonbladet tvĂ€rtom insisterat pĂ„ att konventionella pressetiska regler inte gĂ€ller. Fakta, har Nordens största tidning lĂ„tit förklara, Ă€r utanför det snĂ€va nyhetsrummet inte relevanta. Med andra ord, om man vill framföra lögner hos dem gĂ„r det utmĂ€rkt pĂ„ ledarplats, som kolumnist, eller pĂ„ kultursidan. Till saken hör att varken jag eller Sofie Löwenmark nĂ„gonsin varit intresserade av en âdebattâ med Aftonbladet. Inte minst för att forskare och journalister med erfarenheter frĂ„n regioner som Ăsteuropa och Mellanöstern ofta har en god förstĂ„else för farorna med den instrumentella lögnen. Vi har med vĂ„ra egna ögon sett vad som sker med ett samhĂ€lle, nĂ€r konventionella sanningsbegrepp och vanlig hederlighet sĂ€tts ur spel. I Vladimir Putins Ryssland blev oppositionsledaren Aleksej Navalnyj inte utsatt för ett mordförsök med det kemiska stridsmedlet novitjok. Han hade enbart dĂ„lig matsmĂ€ltning. I Bashar al-Assads Syrien har regimen inte bombat oppositionskontrollerade stĂ€der med sarin. TvĂ€rtom Ă€r det oppositionen som gjort det mot sig sjĂ€lva, i syfte att fĂ„ al-Assad att se dĂ„lig ut. SĂ„ heter det alltid, nĂ€r diktaturens narrativ tillĂ„ts bli verklighetsbestĂ€mmande. AvstĂ„ndet mellan tvĂ„ av Aftonbladets mest profilerade skribenter Ă„ ena sidan och ledare som Putin och al-Assad Ă„ andra Ă€r lyckligtvis ganska stort. Men det som förenar samtliga Ă€r det konspirationsteoretiska ramverket. Att argumentera i sak Ă€r inte tillrĂ€ckligt. Som filosofen Hannah Arendt pĂ„pekade uppvisar totalitĂ€ra eliter en förmĂ„ga âatt upplösa varje sakpĂ„stĂ„ende till en kungörelse om intentionâ. I denna manikeiska logik kan en journalist som Sofie Löwenmark inte ha ett genuint intresse för problem kring utanförskap och radikalisering. Inte heller kan en forskare som undertecknad drivas av en vilja och nyfikenhet att förstĂ„ rysk sĂ€kerhetspolitik. TvĂ€rtom mĂ„ste det finnas krafter i det fördolda, sĂ€kerhetstjĂ€nster eller andra hemliga strukturer, som driver oss framför sig. Inga utsagor kan sĂ„lunda bedömas pĂ„ sina egna meriter, utan mĂ„ste förklaras med hĂ€nsyn till illasinnade konspirationer. Vi vet alla hur detta kommer att sluta. Journalister som Ă sa Linderborg och Jan Guillou vill bara âstĂ€lla frĂ„gorâ och âvĂ€cka debattâ. Att de gör sĂ„ pĂ„ andra mĂ€nniskors bekostnad bekommer inte tidningar som Aftonbladet. En svĂ„rrubbad sjĂ€lvbild som bĂ€rare av den moraliska auktoritetens mantel, i kombination med en tillĂ„tande lagstiftning, gör journalister ovilliga att erkĂ€nna misstag. Kostnaden för övertramp bĂ€rs inte av dem, utan av allmĂ€nheten, vars förtroende för medierna som kollektiv stadigt eroderas.
Av Martin Kragh Martin Kragh Ă€r bitrĂ€dande chef för Centrum för Ăsteuropastudier vid Utrikespolitiska institutet och docent vid Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier vid Uppsala universitet. Hans nya bok, âDet fallna imperiet. Ryssland och vĂ€st under Vladimir Putinâ, publiceras under vĂ„ren pĂ„ Fri Tanke förlag.
