Rasinstitut, rasbiologi, rasforskning etc. Alla dessa torde väl ses som helt överflödiga och meningslösa. I grund och botten är vi människor hur många kulisser som måste rivas innan insikten kommer så långt är upp till var och en.

Historian kring Sven Hedin och Herman Lundborg är ändå rätt intressant. Ni hittar med all säkerhet information som ni finner intressant om ni söker

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sven_Hedin-institutet

" Sven Hedin-institutet (tyska Sven Hedin-Reichsinstitut für Innerasien und Expeditionen) var en forskningsinstitution bildad i Tyskland i februari 1943 av SS-organisationen Ahnenerbe, Münchens universitet och Bayerska kulturministeriet.

Schloss Mittersill, Sven-Hedin-institutet

Sven Hedin-institutet invigdes i februari 1943 och skulle bedriva asienforskning och svensken Sven Hedin förutspådde själv att hans upptäcktsresor i öster för alltid skulle bevaras av institutet. Men med SS-chefen Heinrich Himmler som medintressent gick projektet fel. Institutet skulle endast komma att existera från 1943 till 1945, men hann på denna korta tid kopplas till flera koncentrationsläger samt ett rasbiologiskt motiverat massmord."

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Herman_Lundborg

"Albumet är en gåva från en privatperson till Ájtte. Det har namnet ”Minne från rasbiologisk exp. bland Gellivare Lappar”.

Den rasbiologiska expeditionen gjordes år 1925. Fotona är tagna av minst två kameror, och innehåller även bilder som visar hur fotograferingarna gick till.

– Den här resan finns inte som reseräkning, den finns inte i Rasbiologiska institutets räkenskaper. Men man har använt sig av materialet som kommer från den här expeditionen, berättar konstnären Katarina Pirak Sikku."

https://www.svt.se/nyheter/efter-sju-ars-arbete-hon-atererovrade-plasterna-fran-rasbiologerna?fbclid=IwAR0qklKtmx7klhtxAFhBH0KmwwpTUG02GGDiFvUsD-Ftgu1a3aOP0-e7GIc

Efter sju års arbete – hon återerövrade platserna från rasbiologerna

Uppdaterad
Publicerad

Katarina Pirak Sikku hittade ett album med rasbiologiska foton i Ájtte museums arkiv. I arkiven hittade hon namn och hon tog kontakt med efterlevande till personer på bilderna. Tillsammans har de nu återerövrat platserna där bilderna en gång togs.

Albumet är en gåva från en privatperson till Ájtte. Det har namnet ”Minne från rasbiologisk exp. bland Gellivare Lappar”.

Den rasbiologiska expeditionen gjordes år 1925. Fotona är tagna av minst två kameror, och innehåller även bilder som visar hur fotograferingarna gick till.

– Den här resan finns inte som reseräkning, den finns inte i Rasbiologiska institutets räkenskaper. Men man har använt sig av materialet som kommer från den här expeditionen, berättar konstnären Katarina Pirak Sikku.

Katarina Pirak Sikku vet inte så mycket om Martin Nilsson, som gav albumet till Ájtte museum. Men hon menar att det är viktigt att visa hur de här expeditionerna kunde gå till, och belysa vilken hjälp rasbiologerna fick av vanligt folk med lokalkännedom.

Rest och tagit tillbaka platserna

Hon har rest i expeditionens fotspår, bland annat från Stora sjöfallet upp till Sitasjávri. – När jag väl satt där på en sten vid vattnet och inväntade bättre ljus, då kom det människor som kände igen personer på bilderna. Folk kände också igen platserna på bilderna, kunde peka ut var de hade varit, berättar Katarina Pirak Sikku. Sju års arbete blev en utställning, med hjälp av efterlevande till de som fotats på expeditionen. Tillsammans med Magnus Kitok Ekelund, Katarina Spik Skum och Anna-Stina Svakko gjorde hon ett nytt album. De har gestaltat området utifrån hur de känner det och hur de själva vill förmedla det.

”Viktigt med kunskapen – hur det gick till”

Utställningen visas nu på Göteborgs konsthall som en del av samlingsutställningen Med nya ögon – mellankrigstiden genom linsen. – Jag tycker det är jätteviktigt att vi får kunskap av vad som skedde, hur det gick till. På något sätt tar vi tillbaka området och går vidare. Hur går du själv vidare, efter sju års arbete? – Nu håller jag på med en bok, en egen bok, där jag skriver om vad jag hittat i arkivet. Sedan är jag ruskigt less på det här just nu. Jag behöver pausa det här med rasbiologin. Sen får jag se om jag kommer tillbaka till det, om det finns fler ingångar som jag kan tänka mig att ta. Det tror jag nog. Få en glimt av utställningen och hör Katarina Pirak Sikku berätta i klippet här ovan .