Under den nederländska storhetstiden på 1600-talet var landet ett av de mest framgångsrika handelsländerna i världen, som koloniserade stora delar av Sydostasien och södra Indien. Nederländernas handel och framgång var betydande ända in på 1800-talet och landet var länge det enda europeiska land som hade rätt att handla med Japan. Detta skulle dock ej så enkelt låtit sig göras utan de kartor som Gerardus Mercator (1512-1594) – med all säkerhet på uppdrag av dessa handelsintressen – plockade fram i syfte att kunna navigera sig enklare på haven. Mercator-projektionen är ännu idag världens mest igenkända och använda karta.

Den vinkelkorrekta Mercator-projektionen i kontur, ovanpå Gall-Peters projektion som visar alla länders rätta storlek i proportion till varandra. Gerardus Mercator föddes som Gerhard de Kremer. Namnet Kremer betyder ”handlare” – eller som vi skulle säga på svenska, ”krämare” – vilket på latin blir Mercator, och han var alltså en nederländsk kartograf. Mercator-projektionen är en vinkelkorrekt men inte till ytan korrekt projektion (se illustration ovan), vilket ger stor användbarhet som sjökort. Mercator myntade även ordet ”atlas” som beteckning på en kartbok, vilket inte alls ter sig speciellt konstigt om läsaren vill påminna sig om vem som utgjorde hans lärare i såväl grekiska såsom latin, och som alltså förespråkade studier i grekisk forntida litteratur.

I grekisk mytologi finner vi Titanen Atlas, som efter att ha förlorat slaget mot de nya gudarna på Olympen blir bestraffad av Zeus att bära himlavalvet på sina axlar för all evig framtid, på den plats som för sin dåtid var världens ände, närmare bestämt nordvästra Afrika, eller omskrivet vid den geostrategiska förträngningen Gibraltar.

Atlas öde förseglas när en grekisk hjälte vid namn Perseus dyker upp vid denna strategiska förträngning och ber om gästfrihet men avvisas, varpå Perseus blir så ilsk att han visar upp Medusas avhuggna huvud och förvandlar Atlas till sten. Det är så vi lärt känna uttrycket ”bergen bär himlen”, då Atlasbergen i nordvästra Afrika traditionellt har sagts vara den plats där Atlas bär upp himlavalvet.

Enbart denna saga inom grekisk mytologi talar mycket för att Gerardus Mercator hade fullständigt klart för sig det som de gamla grekerna långt dessförinnan förstått sig på, vilket är vikten av kontrollen av strategiska förträngningar för vidare kontroll på naturresursflöden, för att kunna anskaffa sig rikedom.

Detta kom längre fram att döpas till Merkantilism, tanken att välstånd bygger på ackumulation av ekonomiska tillgångar, vilket man bäst åstadkommer genom att upprätthålla ett överskott i utrikeshandeln, vilket möjliggör en ackumulation av ädla metaller. Merkantilism var den ledande ekonomiska teorin i Europa från tidig modern tid på 1500-talet, till slutet av 1700-talet. (Biskop Marcus Wallenberg översatte bland annat Homeros, Illiaden och Odysseén till svenska 1815.)

En annan berättelse inom grekisk mytologi som pekar i samma riktning är den om Atlas bror, titanen Prometheus – den förtänksamme, den kloke – som valde sida med Zeus tillsammans med sin andra bror Epimethius – ”den som tänkte efteråt”, ”efterklok” – i kriget mellan Titanerna och Olympierna. Prometheus hamnar därefter i konflikt med Zeus över dennes styre och hans ovilja att ge den heliga elden – upplysning – kunskap – till människorna med anledning av att då skulle människor sluta tro på gudarna som därmed skulle bli mindre gudalika. Kunskap är ju som bekant makt, och makt är kraft att bryta motstånd. Prometheus väljer då att istället stjäla elden och ge den till människorna, varpå människorna i allt större utsträckning precis som förutsetts började tappa tron på de som härskade över dem.

Zeus blir ursinnig och kedjar Prometheus som ett straff på Kaukasus – ännu en naturlig geostrategisk förträngning – där han varje dag får sin lever uthackad av en örn men som på natten växer åter, varpå Prometheus får genomgå lidandet dagen därpå, om igen i en evig cykel av lidande fram till den dag då Herkules skjuter örnen och befriar Prometheus. I tacksamhet berättar han för Herkules hur han ska komma åt guldäpplena enligt berättelsen ovan. Detta återupprepade lidande som Prometheus får utstå är svårt att tolka på annat sätt än att grekerna mycket väl förstod hur området kring Kaukasus alltid skulle vara fyllt av mänskligt lidande just p.g.a att det utgör knutpunkten till 4 olika världsdelar – Afrika, Europa, Mellanöstern, Asien – hjärtat i världshandeln – Midgård på fornnordiska.

Tar man dessa förträngningar i åtanke i ett system där det underliggande värdet på de pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken utgörs av strategiska naturresurser och dess flöden, så får man en mycket klarare bild av varför världen ser ut som den gör!