Och ändå så envisas så pass många med att försvara sina idéer
om att vetenskap och forskningsresultat är sprunget ur
mänsklighetens vilja att främst söka sanningen, vad den än är.
På vilka grunder kommer någon på att dra den slutsatsen som den
bättre utgångspunkten för betraktandet av omvärlden?
Hur orkar man med ett sådant självbedrägeri, alla förlorar ju på
det och främst en själv. Innerst inne v-e-t alla som "går in i väggen"
att de är dem själva och ingen annan som har fört dem till den
punkt i livet där vederbörande befinner sig.
Och det är tanken som föregår handlingen, det är synd om
människan sa August, menade han att individen är en ömklig
figur varje gång den faller offer för sin självförnekelse?"// Persson en söndagsmorgon.
