För det är nu all bundismentaliteten sladdertackan i köket har byggt upp skall cachas in. När vi sitter där smålullig efter tredje kakan, efter att ha diskuterat våra orgasmer och grannens moraliska felsteg vänder sig då medievänninnan mot oss med all sin falska tillgivenhet och viskar förtroligt
-"Vet du vad det är han håller på med egentligen den där Putin. Nu skall du få höra"
Och då är det meningen att vi skall låta oss förskräckas. När vi inte gör det, då surnar hon till och försöker läxa upp oss angående vår bristande moral eller okunnighet. Och så gärna hon bara skulle vilja lämna oss och springa till någon annan och sladdra. Men det kan hon inte, för hon har ingen annan att gå till. Men vi har andra att lyssna på än henne.
Det här , mitt kära Aftonblad var en Krönika. Vill ni köpa den av mig för 10 000 kr, eller vill ni att jag hellre skall berätta hur jag en gång varje månad med avsikt dunkar skrevet hårt i cykelstången , för att kunna pissa blod en stund och på allvar få känna hur det är att låtsas vara kvinna