Det fundamentala incitamentet bakom skapandet av betalningsmedlet är att allt färre skall bli allt rikare på allt fler människors bekostnad:
När realekonomin inte förmår växa så snabbt att varje ny tillförd enhet betalningsmedel, motsvaras av minst ett lika värde ökad realekonomi - alternativt då alltså realekonomiskt produktiv förmåga - så blir den finansiella belastningen övervägande och systemet blir skuldmättat och stagflaterar och den värdebeskrivande förmågan hos varje enhet av betalningsmedlet avtar i takt med den totala räntekostnadsförsörjningsförmågan.
Först får man mycket hamburgare för lite pengar och till slut få man mycket pengar för lite hamburgare - lite yvigt uttryckt för en 8 - åring.
SÅ NEJ, det blir inte så som någon gång tidigare eftersom det är systemets metacykel som tagit slut i och med att varje ny enhet betalningsmedel tillför mer finansiell belastning än vad den tillför produktiv förmåga ur ett värdebeskrivande perspektiv för betalningsmedlet, det är kort sagt betalningsmedlets funktion som havererar i förtroende.
Next, a repeat of the credit crunch
Markets are again in disorder, with financial crises now a fact of life. The crises keep coming, each one seemingly more threatening than previous ones, with every recovery taking longer yet having less effect. The world is now moving into a rerun of the credit…
telegraph.co.uk
